God morgon!

Känner mig bloggsugen! Tog mig ett tag att hitta fram den här gamla bloggen, hade glömt både vad jag kallade den och lösenord.... Det var ju ett tag sen jag skrev! Men här är jag nu och ser att det är över ett år sen jag skrev!

Tidig morgon och solen skiner från en blå himmel! Våren har ju bestämt kommit, äntligen efter en riktigt lååång vinter!
Utemöblerna är på plats på altanen sen några veckor, uteleksaker ligger spridda i trädgården, tjejerna har blivit fint bruna i ansiktena och cyklarna används flitigt! Våran stora tjej Lovisa har äntligen lärt sig cykla utan stödhjul och hon är så stolt! Cyklar så fint och stadigt nu, utan några farliga vurpor som jag trodde var obligatoriska...
En stor studsmatta pryder nu även våran gräsmatta, några år senare än alla andra men har inte känt att tjejerna varit tillräckligt stora innan i år!
Grillen har använts flera gånger redan och ikväll, Valborgsmässoafton ska den användas igen!

Vet inte vem jag skriver för egentligen, mest mig själv tror jag, för jag har ingen lust att länka bloggen till facebook.... Känner just nu att ALLA där inte behöver läsa mina funderingar, kanske jag ändrar mig, vem vet. Men än så länge låter jag det bero.

Livet känns äntligen lite lättare igen. Har haft en något kämpig början på året. Inget jag ska klaga över egentligen men det har varit trögt.
Jag/vi är med barn! Gravida igen! Det är ju naturligtvis underbart men jag har inte mått bra. Har mått väldigt illa, dagarna igenom, kräkts massor... Nästan all mat har fått mig att må illa men så fort jag varit hungrig har illamåendet blivit ännu värre. Har en sur, äcklig smak i munnen hela tiden som oxå får mig att må illa, har som i alla graviditeter varit väldigt trött och kännt mig väldigt låg. Å så de kära hormonerna... de har gjort mig till en tjurig liten häxa....
Dessutom har jag kännt mig så osäker på att det verkligen skulle gå vägen. Har knappt vågat tro att jag är gravid och försökt blockera alla tankar om att få en ny liten bebis.
Förra årets missfall skedde ju i v12, tre dagar efter vi berättat för tjejerna. Lovisa har fortsatt prata om det ända sen dess. Ställt frågor och undrat över hur bebisen hade haft det om den fått "växa färdigt".
Vi berättade förra fredagen. Då gick jag in i v17 och nu känner jag små rörelser i magen. Kände även att för min egen skull behövde jag berätta, för att slippa smussla, för att kunna släppa fram alla tankar och planer.
Lovisa blev överlycklig och har massor av frågor och funderingar. Hon pratar med magen och vill ligga på den och lyssna. Hon säger att det inte spelar någon roll om det blir en kille eller en tjej men att hon tror att det är två bebisar där inne.... Det hoppas jag verkligen inte att det är. En räcker gott!
Ska väl inte låtsas som att jag känner mig heeelt säker än, trots att jag logiskt vet att jag är gravid. Funderar på om det jag känner i magen verkligen är en bebis, kanske det är mina tarmar jag känner?
Ultraljudet ärom 9 dagar. Längtar så! Hoppas att få se ett livligt litet knytte därinne. Kanske jag kan slappna av lite mer då och verkligen börja njuta?
Tillbaka till det logiska tänkandet. Förstår ju att jag är gravid för jag har en väldigt tydlig gravidmage nu, även fast jag har en tjockismage annrs med. Men nu är den liksom lite annorlunda formad *ler* Lovisa påminner mig dessutom flera gånger per dag att jag är sååå tjock om magen! :-)
Så nu är jag då i v.18 och jag känner hur den gamla Sara är på väg fram igen. Känner mig glad och positiv, mår inte illa och är mycket piggare. Vågar blicka framåt och tycker om att magen putar ut! Börjar få lite foglossningar och känner i svanken att jag fått en annan kroppsställning nu. Men mår annars prima nu och det är så skönt!

Då får vi se om det blir en fortsatt aktivitet här på bloggen eller om det tar ett år drygt igen, innan jag skriver igen.

/ Sara